Korn heter barley på engelska och
Hordeum vulgare på latin. Jämfört med havre så innehåller korn
mer stärkelse och mindre fett. Stärkelsen är dessutom mer
svårsmält i kornet så det finns en ökad risk att den inte hinner
tas upp i tunntarmen. Om stärkelsen kommer vidare till grovtarmen
kan miljön där störas med diarré eller till och med fång som
följd. Hästar med känslig mage eller som ligger i riskzonen för
fång ska därför inte ges korn.

Korn innehåller runt 11 MJ och mellan
70 och 80 gram smältbart råprotein per kg foder. Proteinet i korn
innehåller låga halter av aminosyran lysin vilket gör det mindre
lämpligt som enda kraftfoder till unghästar. Mineralinnehållet
liknar det i havre med lite kalcium och magnesium men relativt mycket
fosfor.

Korn har en mycket hård kärna och ska
inte utfodras hel. Det är att krossa den vilket fungerar bra.
Nackdelarna är försämrad hållbarhet och att det blir ganska
dammigt. Korn är även vanligt i kommersiella foderblandningar
eftersom det är förhållandevis billigt. Det är betydligt tyngre
än havre, så om man byter från havre till korn gäller det att
kontrollväga givan.

Eftersom korn, precis som havre, har
kvar skalet vid utfodring är det extra viktigt att kontrollera att
det inte växt mögel innanför det. Mögelangripet korn kan se bra
ut vid första anblicken men innebära hälsorisker för hästen.

Djupare läsning:

Korn i den virtuella floran.

Tidigare inlägg om aminosyran lysin.

Tidigare inlägg om mögelgifter i
foder.

Tidigare inlägg om havre.