Träskor kan användas som sjukbeslag.
Men då handlar det inte om den typen av skor som du slänger på dig
för att gå ut med soporna.

Träskorna kan användas till exempel
för fånghästar, vid hovbensfrakturer, tunna sulor eller
bärrandsröta. Fördelarna är många. Materialet är lätt att få
tag i, billigt, har låg vikt, är lättarbetat och lätt att justera, även
när skon sitter på hoven. Trä tar även upp stötar till viss del.
Skon kan lätt ändras för att påverka överrullning, trakthöjd
och anläggningsyta.

En av de forskare som jobbat med
träskorna är amerikanen Stephen E. O´Grady som presenterade tekniken
vid ett speciell träff med inriktning på hovar som hölls av
American Association for Equine Practitioners i september 2013. Han
diskuterade i första hand träskon som en hjälp vid fång. En av de
saker han tryckte på var vikten av att inte bara röntga hoven från
sidan för att se eventuell hovbensrotation, utan även rakt
bakifrån/framifrån. Då går det att se om hovbenet tippat åt
sidan och hovslagaren kan anpassa arbetet bättre för att avlasta
och stabilisera.

Träskon görs av plywood, antingen två
skivor som limmas ihop eller en skiva. Den sågas helt enkelt ut med
sticksåg och vinklarna anpassas beroende på vad man vill uppnå.
Skon är ganska tjock jämfört med vanliga skor, upp till nästan
tre centimeter rekommenderas, vilket gör att det finns gott om
utrymme för att justera exempelvis överrullningen.

Skon sätts fast med skruvar och för
att fästa dem i hoven borras det hål genom sidorna i hovväggen.

O´Grady beskriver att han och hans
kolleger har använt träskor i många år och tycker att de ger ett
bra alternativ för hovslagaren vid behandling av fång.

Djupare läsning och utförliga bilder:

O´Grady, S.E., Steward, M.L. &
Parks, A.H. 2007. How to construct and apply the wooden shoe for
treating three manifestations of chronic laminitis. AAEP Convention
Proceedings, 2007.

Steward, M.L. 2003. How to construct
and apply atraumatic therapeutic shoes to treat acute or chronic
laminitis in the horse. AAEP Convention Proceedings, 2003.