Brittiska forskare har tittat på hur
hästar reagerar vid inridning. De har jämfört Monty Roberts metod
med det som de kallar “traditionell inridning”. Fjorton
hästar deltog i studien. Monty Roberts representerade sig själv och
övriga hästar reds in av en erkänt duktig och erfaren tränare.
Träningen pågick 30 minuter om dagen i 20 dagar och sen skulle
hästarna klara ett test med ryttare på ryggen.

De som tränades av Monty Roberts hade
lägre maxpuls första gången de hade sadel (127 slag per minut
jämfört med 176) och första gången de hade ryttare på ryggen (76
slag per minut jämfört med 147). Däremot var medelhjärtfrekvensen
under det avslutande ridtestet samma för de två grupperna men
hästarna som tränats av Monty Roberts fick bättre poäng av
domarna.

Det finns andra studier med liknande
upplägg. Polska forskare undersökte skillnader i hästarnas
reaktion på olika inridningsmetoder. En kallade de traditionell
inridning och den andra kallades naturliga metoder. Naturliga metoder
betydde bland annat arbete i round-pen och mer gradvis tillvänjning
än vid den traditionella inridningen. Även i den polska studien
hade hästarna lägre hjärtfrekvens under vissa moment med den så
kallade naturliga metoden.

Det är viktigt att poängtera att
studierna är alldeles för små för att det ska gå att dra
generella slutsatser om olika träningsmetoder. Förmodligen blir det
olika resultat beroende på vilken person som utför inridningen,
inte bara på grund av vilken metod personen använder.

Djupare läsning:

Fowler, V.L., Kennedy, M. & Marlin,
D. 2011. A comparison between the Monty Roberts technique and a
conventional UK technique for initial training of riding horses.
Proceedings of the 7th International Equitation Science Conference,
Hooge Mierde, Nederländerna, 2011, s. 52.