Vid den årliga brittiska
veterinärkongressen som hölls i höstas ifrågasattes återigen
böjprovets pålitlighet. Det var Michael Schramme, fransk veterinär
specialiserad på hältor och kirurgi, som gick igenom tidigare
forskning på området.

Han pekade till exempel på
begränsningarna i vilka slutsatser som kan dras av ett böjprov.
Bland annat för att det är i stort sett omöjligt att påverka bara
en led utan att andra strukturer också blir provocerade.

Men även denna gång riktades den
huvudsakliga kritiken mot att böjprovet i sig inte standardiserats.
För att kunna använda det på ett vettigt sätt vid hältutredning
menade Michael Schramme att både kraften som används och tiden som
böjningen pågår måste standardiseras.

Han tog även upp studier som visar att
böjprovet inte klarar att förutsäga framtida hälta särskilt bra,
som till exempel vid en besiktning inför försäljning.

Flera forskare har föreslagit att
kraftmätare vid böjningen skulle kunna förbättra
tillförlitligheten rejält. Då skulle kraften som används kunna
sättas till exempelvis 100 N, eller 150 N enligt ett annat förslag.

Referens: Schramme, M. 2013. The role
of flexion tests in lameness examinations: What’s the evidence? Proceedings of the British
Equine Veterinary Association Congress, 2013, s. 167.

Djupare läsning:

Tidigare inlägg om böjprov.