Blog Image

Forskning & Fakta

om hästar och hästsport.

Titta gärna in på hemsidan www.equinfo.se för mer information och en förteckning över alla inlägg.Trevlig läsning, hälsningar Sara Slottner.

Inridning

Träning & tävling Posted on Thu, April 24, 2014 09:41:42

Brittiska forskare har tittat på hur
hästar reagerar vid inridning. De har jämfört Monty Roberts metod
med det som de kallar “traditionell inridning”. Fjorton
hästar deltog i studien. Monty Roberts representerade sig själv och
övriga hästar reds in av en erkänt duktig och erfaren tränare.
Träningen pågick 30 minuter om dagen i 20 dagar och sen skulle
hästarna klara ett test med ryttare på ryggen.

De som tränades av Monty Roberts hade
lägre maxpuls första gången de hade sadel (127 slag per minut
jämfört med 176) och första gången de hade ryttare på ryggen (76
slag per minut jämfört med 147). Däremot var medelhjärtfrekvensen
under det avslutande ridtestet samma för de två grupperna men
hästarna som tränats av Monty Roberts fick bättre poäng av
domarna.

Det finns andra studier med liknande
upplägg. Polska forskare undersökte skillnader i hästarnas
reaktion på olika inridningsmetoder. En kallade de traditionell
inridning och den andra kallades naturliga metoder. Naturliga metoder
betydde bland annat arbete i round-pen och mer gradvis tillvänjning
än vid den traditionella inridningen. Även i den polska studien
hade hästarna lägre hjärtfrekvens under vissa moment med den så
kallade naturliga metoden.

Det är viktigt att poängtera att
studierna är alldeles för små för att det ska gå att dra
generella slutsatser om olika träningsmetoder. Förmodligen blir det
olika resultat beroende på vilken person som utför inridningen,
inte bara på grund av vilken metod personen använder.

Djupare läsning:

Fowler, V.L., Kennedy, M. & Marlin,
D. 2011. A comparison between the Monty Roberts technique and a
conventional UK technique for initial training of riding horses.
Proceedings of the 7th International Equitation Science Conference,
Hooge Mierde, Nederländerna, 2011, s. 52.



Optimistiska hästar

Träning & tävling Posted on Wed, April 16, 2014 20:51:38

Forskare från Schweiz funderar över
om hästar kan vara optimister. Frågeställningen liknar den
klassiska ”är glaset halvtomt eller halvfullt”, fast här är
det kanske snarare krubban det handlar om.

I en studie försökte de testa om
olika träningsmetoder ändrade hästens inställning i allmänhet.
De jämförde negativ och positiv förstärkning. Vid negativ
förstärkning tas ett obehag, exempelvis ett tryck från skänkeln,
bort när hästen gör rätt. Vid positiv förstärkning får hästen
någon belöning, ofta foder/godis, när den gör rätt.

Tolv ston tränades att lyfta på
locket till en hink för att komma åt foder. Om hinken stod på
vänster sida i inhägnaden fanns det alltid foder i den medan om
hinken var placerad till höger var den alltid tom. Stona lärde sig
det fort och de försökte inte ens lyfta på locket om hinken stod
på den högra sidan.

Efter det tränades stona under fem
dagar med antingen positiv eller negativ förstärkning. Forskarna
studerade hästarnas synliga reaktioner på träningen, och på
tränaren, men även hjärtfrekvens, andning och hudtemperatur. De
som tränades med negativ förstärkning hade oftare mer negativ
kroppshållning. Det tolkar forskarna som att stona i gruppen med
positiv förstärkning upplevde träningssituationen som mer positiv.

Efter de fem träningsdagarna återgick
man till den ursprungliga övningen med hinken. Skillnaden den här
gången var att det även stod en hink någonstans mellan den
ursprungliga högra och vänstra positionen. Tanken var att den grupp
som var mest villig att testa den högra, tidigare tomma hinken,
eller en hink placerad i närheten, var mer optimistiska. Gruppen som
tränats med negativ förstärkning visade mest optimism (enligt
forskarnas definition) och testade den nya hinken oftast.

Det finns flera teorier om varför det
blev så. De kanske var mer motiverade att hitta belöningen/fodret.
Eller så blev de mer optimistiska när väl den stressande
situationen av träningen släppt, det är reaktioner som man sett
hos exempelvis får. Och hos flera arter har man kunnat visa att
honor – men inte hanar – visar ökad optimism efter kort- eller
långvarig stress.

Djupare läsning:

Briefer Freymond, S., Briefer, E.,
Zollinger, A., Gindrat- von Allmen, Y., Wyss, C. & Bachmann, I.
2013. Assessment of horse optimism following negative or positive
reinforcement. Proceedings of the 9th International Equitation
Science Conference, USA, s. 52.



Rullmatta under vatten

Träning & tävling Posted on Mon, December 02, 2013 20:41:55

Träning i vatten kan till exempel
användas för att hålla igång hästar som inte får belastas med
vanlig träning eller som en del i rehabilitering och uppbyggnad. För
den som har en lång fin strand i närheten är det lätt, andra kan
få hålla till godo med en rullmatta som går att ställa under
vatten. Men det saknas mycket dokumentation om hur hästen påverkas
av den typen av träning. I ett försök studerade forskare hur
rörelserna i hästens rygg påverkas av vattendjupet. Djupet
varierades i flera steg; i höjd med hov, kota, framknä, armbåge
respektive bog. Bäckenet rörde sig mer allt eftersom vattnet blev
djupare. När vattnet nådde framknät ökade ryggens vridning runt
sin egen axel redan men ryggen böjde sig däremot mindre i sidled
när vattnet nådde upp till armbågen.

I ett annat liknande försök såg
forskarna att stegfrekvensen minskade och steglängden ökade när
vattnet nådde upp till framknä eller armbåge. Däremot fanns det
ingen skillnad i hjärtfrekvens beroende på om hästarna gick med
eller utan vatten. Arbete på en rullmatta under vatten har visat sig
vara betydligt mindre ansträngande för hästen än regelrätt
simning där hjärtfrekvensen kan gå upp till riktigt höga nivåer.
Om hästen får svårt att göra sig av med överskottsvärme ökar
hjärtfrekvensen på grund av det. I ett försök hade hästarna en
högre hjärtfrekvens vid en vattentemperatur på 16° eller 19°
jämfört med 13°.

En tysk studie mätte mjölksyranivåer
och hjärtfrekvens vid varierande vattennivåer och hastighet på
rullmattan. Det fanns inte någon tydlig koppling mellan vattennivå,
hastighet och hjärtfrekvens eller mjölksyra. Inte heller i en
studie gjord som ett samarbete mellan amerikanska och svenska
forskare såg forskarna någon träningseffekt. En ny ungersk studie
kunde inte heller ge raka svar på vad som händer när hästen får
träna på en rullmatta under vatten. Eftersom vattnet bidrar med
både motstånd och lyftkraft så är det svårt att veta exakt hur
det påverkar hästens rörelsemönster och belastningen på muskler
och senor.

Djupare läsning:

Vincze, A., Szabó, C., Szabó, V.,
Veres, S., Ütő, D. & Hevesi, Á. 2013. The effect of deep water
aqua treadmill training on the plasma biochemical parameters of show
jumpers. Agriculturae Conspectus Scientifi cus, vol. 78, nr. 3, s.
289-293.

Borgia, L.A., Valberg, S.J. &
Essen-Gustavsson, B. 2010. Differences in the metabolic properties of
gluteus medius and superficial digital flexor muscles and the effect
of water treadmill training in the horse. Equine Veterinary Journal,
Special Issue: Proceedings of the 8th International Conference on
Equine Exercise Physiology. Vol. 42, nr. 38, s. 665–670.

Scott, R., Nankervis, K., Stringer, C.,
Westcott, K. & Marlin, D. 2010. The effect of water height on
stride frequency, stride length and heart rate during water treadmill
exercise. Equine Veterinary Journal, Special Issue: Proceedings of
the 8th International Conference on Equine Exercise Physiology. Vol.
42, nr. 38, s 662–664.

Lindner, A., Wäschle, S. & Sasse,
H.H.L. 2011. Physiological and blood biochemical variables in horses
exercising on a treadmill submerged in water. Journal of Animal
Physiology and Animal Nutrition, Vol. 96, nr. 4, s 563–569.

Nankervis, K.J., Thomas, S. &
Marlin, D.J. 2008. Effect of water temperature on heart rate of
horses during water treadmill exercise. Comparative Exercise
Physiology, vol. 5, nr. 3-4, s. 127-131.



Round-pen

Träning & tävling Posted on Mon, November 11, 2013 09:47:45

Forskare från Australien har försökt
sätta sig in i vad som egentligen händer när hästen arbetas i en
round-pen. De ifrågasatte att resultatet skulle bero på att
människan imiterar hästens beteende och signaler och testade därför
om en radiostyrd bil kunde uppnå samma effekt. Forskarna kunde få
hästarna att reagera på liknande sätt som när en människa utför
momenten genom att bilen omväxlande jagade eller inte jagade hästen.
Under försöket gick det åt fyra bilar eftersom hästarna ibland
blev aggressiva och till och med stampade på dem.

I sitt resonemang skriver forskarna att
det resultat som uppnås vid träning i round-pen troligen beror på
negativ förstärkning snarare än ett imiterat hästbeteende.
Negativ förstärkning är det som bland annat gör att hästen
svarar på skänkelhjälper – den får en form av belöning genom att
det obehagliga upphör när den gör ”rätt”.

Delvis samma forskarlag har även
tidigare studerat hästens beteende i round-pen. Då fick vuxna ston
och unghästar vara i inhägnaden samtidigt två och två. De filmade
duon under åtta minuter och av den tiden stod stoet i mitten och
jagade runt unghästen bara 0,73 procent av tiden. Tiden som hästarna
tillbringade i varandras närhet minskade under de åtta minuterna.
Forskarna skriver att “resultatet gör att den populära
tolkningen och den etologiska relevansen av de reaktioner som
beskrivs hos hästar i round-pen-träning ifrågasätts och det visar
att ston inte tränade unghästarna till att stanna kvar i deras
närhet”.

En brasiliansk forskargrupp har också
tittat på hästar i round-pen. De jämförde en inhägnad med
vanligt staket och en med heltäckande plank som hästen alltså inte
kunde se ut ur. De såg att det tog lite kortare tid att uppnå målet
för träningen om hästen inte kunde se ut genom planket, något som
forskarna tolkar som att hästen fokuserar mer på tränaren vilket
gör träningen mer effektiv.

Djupare läsning:

Henshall, C.C., Padalino, B. &
McGreevy, P.D. 2012. The radio-controlled car as a herd leader? A
preliminary study of escape and avoidance learning in the roundpen.
Proceedings of the 8h International Equitation Science Conference,
Edinburgh, Skottland, 2012, s. 157.

Filho, J.N.P.P., Aguiar, A.C.S.,
Barbosa, A.C., Goncalves, V.F., Mota, M.D.S., Marcelo, E. &
Donofre, A.C. 2010. Identification of “join up” time
between horse and trainer in two types of round pen. Proceedings of
the 6th International Equitation Science Conference, Uppsala, Sweden,
2010, s. 54.

Krueger K. 2006. Behaviour of Horses in
the “Round Pen Technique”. Applied Animal Behaviour Science, vol.
104, nr. 1-2, s. 162-170.

Warren-Smith, A.K. & McGreevy, P.D.
2008. Preliminary Investigations Into the Ethological Relevance of
Round-Pen (Round-Yard) Training of Horses. Journal of Applied Animal
Welfare Science, DOI: 10.1080/10888700802101304.



Glidande sadel kan indikera hälta

Träning & tävling Posted on Mon, October 28, 2013 21:18:16

Några brittiska forskare har hittat
starka samband mellan att sadeln glider snett och att hästen är
halt. I sin studie använde de 128 hästar som kom till en klinik i
Newmarket för hältutredning. Enligt hältutredningen som gjordes
var bakbenshälta vanligast, 51 av hästarna var halta på båda
bakbenen och 71 på ett bakben. 11 hästar var inte halta alls, 26
var halta på ett eller båda frambenen och 20 hade problem i SI
leden och/eller ryggen.

Hästarna studerades sen under ryttare,
dels sin egen ryttare och dels en erfaren ryttare kopplad till
kliniken. Forskarna studerade hur hästen rörde sig under ryttare
och om sadeln låg stilla eller gled åt något håll. De resultat
som kom fram kan komma till användning i praktiken, de var nämligen
väldigt klara och tydliga.

Hos 38 av de 71 bakbenshalta hästarna,
alltså över hälften, gled sadeln men det gjorde den inte på någon
av de ohalta hästarna och inte heller på de med problem i ryggen.
På en av hästarna med frambenshälta gled sadeln. När
bakbenshältan bedövades bort och låg sadeln stilla i alla utom ett
av fallen där den tidigare glidit snett. Det fanns inget samband med
hur allvarlig hältan var men det var vanligare att sadeln gled mot
den sida som var halt eller mest halt. Sadeln gled mindre om ryttaren
satt ner i traven jämfört med om den red lätt och minskade även
när ryttaren red utan stigbyglar. Sadeln gled mer med en lättare
ryttare och mer på volt än på rakt spår.

En av forskarna påpekar att ägare,
ryttare, tränare, veterinärer och sadelutprovare behöver
informeras kring detta. Om sadeln glider kan det med andra ord vara
en indikation på bakbenshälta och inte nödvändigtvis en dåligt
tillpassad sadel. Forskningen fortsätter och man ska bland annat
försöka se hur hästens rygg ändras över tid för att kunna ge
rekommendationer om hur ofta sadelns tillpassning behöver
kontrolleras.

Djupare läsning:

Greve, L. & Dyson, S.J. 2013. An
investigation of the relationship between hindlimb lameness and
saddle slip. Equine Veterinary Journal, vol. 45, s. 570–577.



Underskänkelns placering över hinder

Träning & tävling Posted on Sun, October 20, 2013 20:06:05

Brittiska forskare har studerat
underskänkelns position över hinder och upptäckt flera saker. I en
studie jämförde de tio ryttare som låg på topp-150 i den
nationella rankingen med tio ryttare som inte hade någon ranking
alls. Alla de tjugo studerade ryttarna deltog i en 120 cm klass och
ritterna filmades för att sedan analyseras.

Det visade sig att de högre rankade
ryttarna hade en annan position i höft och lår vid avsprånget och
en stadigare underskänkel över hindret. De orankade ryttarna
svingade ofta bak sin underskänkel.

I en annan studie från Storbritannien
jämfördes underskänkelns position över första och sista hindret
hos 36 ryttare. Ryttarna tävlade i 110-115 cm. Resultaten visar inga
skillnader mellan starten och slutet på banan vid avsprånget eller
landningen men däremot över hindret. Ryttarna hade nämligen
underskänkeln mer framåt över sista hindret än över det första.
Resultaten skulle kunna tyda på att ryttarna är tröttare över
sista hindret och inte kan hålla sin sits, eller att de har en annan
inställning i sin ridning sista språnget.

Djupare läsning:

Herbert, L., Winfield, J., Nankervis,
K., Dumbell, L., Guire, R. & Launder. L. 2012. A comparison of
the position of elite and non-elite riders over two different fences.
Proceedings of the 8th conference of International Society of
Equitation Science, Edinburgh, 18-20th of July, 2012, s. 93.

Keay, R. & Lewis, V. The stability
of the rider’s lower leg; a comparison of the first and last fence
of a show jumping course. Hartpury College, University of the West of
England.

Tidigare inlägg om ryttarens balans.

Tidigare inlägg om ryttarens fysik.



Mäta ridbarheten

Träning & tävling Posted on Mon, October 07, 2013 09:27:26

Tyska forskare, med Dr. Uta König von
Borstel i spetsen, tittar närmare på ridbarhet. Ridbarheten är
svår att utvärdera objektivt men forskargruppen har bland annat
undersökt hur mätningar av tygelspänningen skulle kunna hjälpa
till.

De satte tygelkraftmätare på 33 ston
och 13 hingstar som genomgick prestationstester på station. Hästarna
observerades två gånger under dressyrträning då man även
registrerade beteenden som till exempel att piska med svansen, slänga
med huvudet eller frusta.

Analysen visade att domarnas betyg på
ridbarheten hade ett samband med både maximal och
medeltygelspänning. Även jämnheten i tygelspänningen hade ett
tydligt samband med ridbarheten och alla tre
tygelspänningparametrarna hade betydligt klarare koppling till
ridbarheten än vad de olika beteenden som studerades hade.
Ridbarhetspoängen sjönk när den maximala tygelspänningen ökade,
liksom när medelvärdet och variationen ökade.

I en annan studie tittade de tyska
forskarna på tre- och fyraåriga hingstar som genomgick ett
trettiodagarstest. Där såg de att de hästar som ridits med nosen
bakom lodplanet under träningstiden fick högre betyg på både
personlighet och ridbarhet. En förklaring skulle kunna vara att de
ridbara hästarna går med på att gå i den formen och ryttarna ser
nosen bakom lodplanet som idealet. En annan förklaring är att det
känns bekvämare för ryttaren och ger en bättre ridkänsla, och
det i sin tur ger högre ridbarhetspoäng.

I en tredje studie tittade König von
Borstel och hennes kollegor på sexton hingstar som genomförde
70-dagarsprovet. Där upptäckte de att det fälttävlansmoment som
ingår i provet var användbart för att mäta hingstarnas
arbetsvillighet. Det gav mer att använda de siffrorna än att titta
på siffror från dressyr eller temperamentstest.

Det finns fortfarande inget sätt att
helt objektivt mäta hästens ridbarhet eller arbetsvillighet men
forskningen på området fortsätter.

Djupare läsning:

Glißmann, C. & König von Borstel,
U. 2012. Alternatives to conventional evaluation of rideability: rein
tension and behaviour from performance test dressage training.
Proceedings of the 8th conference of International Society of
Equitation Science, Edinburgh, 18-20th of July, 2012, s. 120.

König von Borstel, U., Peinemann, V.,
Glißmann, C. & Euent, S. 2012. Willing to work? Suitability of
different riding situations in evaluation of equine personality.
Proceedings of the 8th conference of International Society of
Equitation Science, Edinburgh, 18-20th of July, 2012, s. 129.

König von Borstel, U., Pasing, S. &
Gauly, M. 2011. Towards a more objective assessment of equine
personality using behavioural and physiological observations from
performance test training. Applied Animal Behaviour Science, vol.
135, s. 277-285.

Tidigare inlägg om personlighetstest.



Jämställda sportkommentatorer

Träning & tävling Posted on Mon, September 30, 2013 09:55:16

Hästsport är annorlunda eftersom män och kvinnor i de allra flesta fall tävlar mot
varandra. Men är sporten jämställd? I en studie från Södertörn
Högskola har studenten Mikaela Olsson analyserat hur kvinnliga och
manliga dressyrryttare omtalas av tv-kommentatorerna vid tävling.

Det fanns tre frågeställningar i
studien:

1. Förekommer några systematiska
skillnader i hur de manliga och kvinnliga ryttarna omtalas av kommentatorerna gällande
för- och/eller efternamn samt hon/han?

2. Finns det några könsstereotypa
föreställningar som dominerar i kommentatorernas uttalanden om ryttarna, och används
ord med könsmarkerande konstruktioner?

3. Framställs de kvinnliga och manliga
ryttarna på liknande sätt gällande deras utseenden och andra yttre faktorer kontra deras
prestationer i tävlingen?

Det är en förhållandevis liten
studie och det går därför inte att dra några säkra slutsatser av
resultatet men det är ändå ett intressant ämne som hon
undersöker. Materialet i studien utgjordes av fyra Grand Prix-ritter
från Stockholm International Horse Show 2012 och fyra ritter från
världscupfinalen i Göteborg 2013.

Vid båda tillfällena var Roger
Blomquist och Gunilla Byström kommentatorer. Från tävlingarna i
Stockholm analyserades ritterna från Charlotte Haid Bondergaard,
Minna Telde, Patrik Kittel och Kristian von Krusenstierna. Från
tävlingarna i Göteborg slumpade det sig så att Jacqueline Brooks
(Kanada), Marlies van Baalen (Nederländerna), Jaimey Irwin (Kanada)
och Edward Gal (Nederländerna) valdes ut.

Undersökningen visade att dressyren
faktiskt verkar vara en förhållandevis jämställd sport. Som sagt
så var det ett mycket litet underlag så det är inget att dra några
stora växlar på. Kommentatorerna benämnde oftast ryttarna med
hon/han och det var ovanligt att uttalanden som kunde tolkas som
stereotypa föreställningar om kön.
Roger Blomquist använde ett
antal gånger så kallade könsspecificerande suffix, till exempel
ryttarinnan och ledarinnan. Det gjorde däremot inte Gunilla Byström,
hon sa konsekvent ryttaren och ledaren. Det fanns heller inga
skillnader i hur ryttarna omtalades med avseende på deras utseende.

Djupare läsning:

Olsson, M. 2013. Världens mest
jämställda sport? – En studie av hur kvinnliga och manliga
dressyrryttare omtalas av expertkommentatorer i tävlingssammanhang.
Södertörns högskola, Institutionen för kultur och lärande.
Kandidatuppsats.



Next »